Spanish painter , 1734, Zaragoza, Spain - 1795, Madrid was a Spanish painter, active in a Neoclassic style, whose main subjects were religious and historical themes. Born in Zaragoza, he received a broad childhood education. His initial art studies were with a local master, Jos?? Luz??n[1] and Antonio Gonz??lez Vel??zquez. He then moved to Madrid, winning a scholarship with the painting of the ????Tyranny of Gerion???? to study in the Academia Real de Bellas Artes de San Fernando. The death of his parents and the care of his brothers forced him to return to Zaragoza, until he was recalled by Anton Raphael Mengs to help decorate the Royal Palace of Madrid. In later years, one of his colleagues was Francisco Goya, who married his sister, Josefa Bayeu. He served as court painter to King Charles III of Spain. He was named a professor of the Royal Academy of Fine Arts of San Fernando in 1765 and director in 1788. He painted in the Charterhouse of Aula Dei in Zaragoza. In 1767 he was named court painter for Charles III, king of Spain. He was involved in the decoration of various Royal palaces near Madrid.  Related Paintings of Francisco Bayeu :. | Olympus: The Fall of the Giants | Portrait of Manuel Godoy | La predicacion de San Eugenio | Olympus-The Fall of the Giants | Charity of Saint Elladius of Toledo, oil painting by Francisco Bayeu. Cathedral of Toledo cloister |
Related Artists:
egron lundgren
Egron Sellif Lundgren, född 18 december 1815 i Stockholm, död 16 december 1875 i Stockholm var en svensk konstnär och författare. Hans lite egendomliga förnamn är givet av en omtänksam fader som önskade sin lille nyfödde ett rofyllt liv, eg-ron. Egron Lundgren kan betecknas som den svenska akvarellkonstens fader. Han började först som oljemålare där han utförde genremålningar och historiska framställningar i tidens anda. Under sina många resor till Italien, Spanien och Indien fann han dock sitt rätta uttrycksmedel i akvarellen vars teknik han utvecklade till ett mästerskap. Han bosatte sig i mitten av 1850-talet i London där han hade stora framgångar som porträttmålare. Med London som utgångspunkt företog han sedan ytterligare resor både till Italien och Spanien men även till Egypten och Indien. Hans reportagemålningar från sepoyupproret i Indien anses utgöra en av höjdpunkterna i hans produktion. Hans akvarellteknik utvecklades med åren till en snabb, upplöst teknik i rena, klara färger och lätt penselföring. England med sina dimhöljda öar kom till fullt uttryck i arbetena från hans många resor. Sina sista år tillbringade Egron Lundgren i Stockholm men också därifrån fortsatte han sitt resande. Mest känd för en sentida publik har han blivit genom sina brev och dagboksanteckningar, utgivna under titeln En målares anteckningar 1 - 2 Egron Lundgrens väg i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Egron Lundgren.
James Mcneill Whistler
American Painter and Printmaker, 1834-1903 James Abbott McNeill Whistler's deft brushwork and mighty ego made him one of London's best-known painters in the second half of the 1800s. Born in Massachusetts, Whistler spent most of his adult life in England and France, in an era when an American artist in Europe was something of a rarity. He specialized in landscapes and (especially later in his career) portraits; stylistically he is often linked with Claude Monet and August Renoir, though he was not exactly part of the Impressionist movement. His etchings also are highly regarded. Witty, cranky and a bit of a devil, Whistler was a regular gadabout in British society. He had a famous long-running feud with the playwright Oscar Wilde, each of them trying to outwit the other with cutting public remarks. Some critics of the era considered Whistler's work to be smudgy and too radical; after viewing Whistler's 1875 study of fireworks over the Thames, Nocturne in Black and Gold: the Falling Rocket, John Ruskin wrote: "I have seen, and heard, much of cockney impudence before now; but never expected to hear a coxcomb ask two hundred guineas for flinging a pot of paint in the public's face." Whistler successfully sued Ruskin for libel but was awarded only a farthing in damages,
ulrica pasch
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.